I dag under lunchen så plockade kollegan fram en väldigt gott doftande paj ur matlådan. Magen börjar kurra och skicka signaler till hjärnan att "ja, det där ska vi väll käka ikväll?" Och magens vilja är ju lite av min lag så med paj i sikte startade jag middagslagningen. Jag tillhör den där konstiga skaran som inte är överförtjust i deg, kanter eller bröd så när jag gör paj till mig själv så skippar jag gärna skalet. Fyllningen är ju det gottiga så varför slösa massa plats i magen med skal tänker jag!